tågmannen

2015-03-14
10:44:16

Chasing Ghost
Drömmar - ghost = är just nu samma sak. 
 
Medan alla följer sina mål/drömmar, upptäcker världen och gör det dem alltid har önskat(eller just nu önskar)
 
Så sitter jag hemma med alla mina drömmar förstörda. just nu är mina drömmar spöken. Spöken som jag jagar. Men som jag aldrig kommer kunna uppnå för dem är just spöken. Spöken kan väl inte bli till liv?

Drömmarna jag alltid har haft är:

1: Bli handbollsproffs. Vilket kanske redan var försent innan olyckan men jag ville spela på en seriösare nivå än bara leka lite. Men, den drömmen är helt krossad. Spela handboll

2:Fortsätta jobba som snickare. Många av dem här saker jag säger är väl inte helt uteslutna men chansen är inte så stor att jag kommer få tillbaka nog rörlighet för att kunna jobba som snickare. Snickare

3:Plugga. Det är många som säger, "nu när de ändå kommer ta så lång tid att läka så kan du ju plugga." Men vad ska jag plugga till? Jag har funderat väldigt länge på bli sjukgymnast. Men hur ska jag kunna jobba som sjukgymnast om jag inte har nog mycket känsel i ena handen eller nog rörlighet.  Sen har jag funderat på idroittslärare men det känns inte heller så lockande längre. Jag är trottsallt vänsterhänt så jag kan alla "rörelser" med vänster. Så om jag skulle börja visa med höger så skulle de bli helt fel. plugga till sjukgymnast eller idrottslärare
 
4: Gymmet. Jag har alltid tyckt att de är kul att gymma och efteråt är det så jävla skönt, man har kört skiten ur sig. Men nu kan jag inte göra det. Inte på samma sätt i alla fall. Jag vill bara se  ut som jag gjorde förut och må så. Gymmet
 
5: roa sig utan smärta. Svårt att hålla humöret uppe hela tiden när det gör ont. Försöker alltid bita ihop och låtsas som inget och vara glad och trevlig. Men ibland spelar det ingen roll hur mycket jag biter ihop. roa sig utan smärta 
 
Chasing Ghost - Collin Mcloughlin
 
when I was younger, they told me I would find it someday
but now its an echo, a voice that I can barely hear
it left us here in darkness, left us here and haunts our dreams
all we find are shreds of love, but still we search, keep on hoping
we are, we are, the broken ones, chasing ghosts, here tonight
 
 
 

2015-02-27
19:43:00

Got myself to blame, everyday's the same

Det var någon som ville att jag skulle blogga igen. Så jag får väl göra det :)

 

Vet inte vart jag ska börja hehe... Jag har väl inget roligt att skriva om. Var tidigare i veckan på sjukhuset i Umeå och fick reda på att enligt dem så ser det mycket bra ut i armen. Dem tror att det kommer läka men kommer få sämre rörelse i armen. den kommer aldrig bli helt normal. Men just nu känns allt så segt.

 

Jag har gått runt och tänkt "bit ihop och så kommer du se att de löser sig, armen kommer bli bra". Men när smärtan blir värre och man saknar sitt gamla liv mer och mer blir det svårt. Allt jag tänker på är att träna igen och må bra, känna att man är nöjd med sig själv. Nu vågar jag knappt kolla mig i spegeln, de är absolut min värsta fiende. Kolla på den och jag känner mig äcklad.'

 

När man ser gamla bilder på hur man såg ut så bryter man nästan ihop. Det livet kommer jag aldrig få igen, kommer aldrig kunna spela handboll igen, aldrig kunna gymma på det sättet jag vill och nu måste jag tänka på varje grej jag gör. Kan inte bara göra en sak, måste alltid fundera ifall jag verkligen kan göra det. Men allt kan man väl kompensera eller hitta andra vägar till att göra det. 

 

Känner mig väl bara lite vilse just nu, men ska försöka att inte tänka så mycket utan försöka anpassa mig efter de nya livet. Försöka hitta saker som får mig att må bra med dem nya möjligheterna, kanske inte kan spela handboll men kanske kommer kunna spela innebandy? eller kanske åka skidor eller kanske springa. Ja vem vet, får testa nya saker och se vad som passar mig och vad jag blir nöjd över att göra. 

 

Enda gången jag är riktigt glad är när jag dricker (patetiskt), men då känner jag ingen smärta.

 

Ja, de var väl inte så jävla kul att läsa men de var nästan allt jag hade förutom denna låt text. Som jag tycker passar väldigt bra in på mig.

 Till tommorow -dwnrwn

I won't stop I'd rather take the long way home
Got myself to blame, everyday's the same
I left my dreams alone back in yesterday
But it's too late to change my ways

I fell off, took some time off, and now I'm left behind
Where am I closing my eyes
Cuz my heart's slowly beating till tomorrow
Yeah I'm scared I lost my way

I woke up with a lot weighing on my mind
Should I stay behind, or try to find
The man I told myself that I could be
It's not the easy way, but that's all right with me

I fell off, took some time off, and now I'm left behind
Where am I closing my eyes
Cuz my heart's slowly beating till tomorrow
Yeah I'm scared I lost my way. 

Yeah I heard the window closed, but that's ok cuz I'll find a door instead.

 
 

2014-12-24
23:40:07

"God Jul"
Säger bara att om du vill läsa nå roligt så kan du gå, klagar bara här.
 
Dagarna blir bara längre och längre, svårare och svårare att hålla uppe humöret, de gör ondare och ondare i armen. Känns som att jag kommer bryta ihop. De jobbiga är när alla säger "ååh tycker så synd om dig, lider med dig.", då känns de bara som att man är i vägen och inte borde vara där för deras skull. 
 
Som idag, på jul, då man måste vara glad så blir de ännu svårare. Hade lust att åka hem vid 6 tiden bara för att ingen skulle tycka synd om mig. För vill inte förstöra dagen för alla andra. Kanske borde ta mig igenom de mesta själv, dra ut och gå eller träna. För då slipper alla se hur ont de gör i armen och då slipper dem oroa sig. Jag är ju ändå inte till så mycket närvaro när jag får ont hela tiden. ( nu lät de här jävligt deppigt, well thats the true). Bryr mig bara mer om andra än mig själv, rent ut sagt( även fast många säkert inte tror de). 
 
Jag borde klara mig igenom det... jag är stark, jag har klarat mig igenom mycket annat så...
 
Vet inte ens varför jag skriver detta om jag inte vill att folk ska bry sig, dock är de dem närmsta som läser detta (iaf vad jag tror) typ 3 stycken. Eller inte bry sig.. men sluta oroa sig. Jag klarar mig, jag är stark. Finns bara tillfällen man vill hugga av armen men istället biter man ihop och klagar lite här. 
 
God Fucking Jul
 
 

2014-12-22
22:23:00

Changes
Look at the sky, The sun won't ask the world if it can rise
Look at your mind, And ask yourself what keeps you trapped inside
Look at the lights that follow you, When you run and hide


Ja vart ska man börja? Kör väl direkt på sak.
 
Läkarna sa till mig att en sån här olycka kan ändra på hela livet, allt kan bli nytt och man måste anpassa sig. Men jag kände "äsch jag har ju varit med om så mycket, varför skulle detta vara värre?" Men...
 
För varje dag som går, känns de som att roliga, spralliga, galna, trevliga, pratglada Jesper försvinner mer och mer. Istället växer det fram en dyster och nedstämd handikappad Jesper. Som gör allt för att det inte ska synas, men det blir svårare och svårare. Men mitt i allt känns de inte som att jag har rätten att klaga, menar, jag lever. Vad mer kan jag begära? Men när man märker att man förändrar sin personlighet så börjar de bli jobbigt. 
 
Vet inte om detta beror på att all energi jag har går ut över värken jag har i armen eller om det är tabletterna jag tar. Fanns massa olika biverkningar på dem, tex depression,humörsväningar, oro och så vidare. Inte för att jag skulle kalla mig själv deprimerad, men snarare humörsväningar eller oroad. Jag kan inte tänka klart, allt känns konstigt, vet inte vad som är upp eller ner känns de som ibland. Ibland känns de som att jag har tappa hela tal och tänk förmågan men måste väl bara vänja mig vid detta.
 
Sen kan grejen med att personligheten förändras bero på att jag inte längre tränar på samma sätt, finns inget bättre än att träna, både handboll och gym. Man blir så mycket gladare, känner sig hälsosam och självklart blir man snyggare ;) Får försöka göra livet som det var tidigare, försöka träna mer på det jag kan (inte för att det tillfredställer mig på samma sätt). Har alltid varit en lagspelare, alltid velat träna med andra och känna laganda. Men nu måste jag göra det för min egen skull. För att försöka hålla humöret uppe och bli gamla Jesper, som sprider glädje och omsorg.
 
Nu är det bara att bita ihop. Som dem flesta har sagt "Om det skulle vara någon som blev skadad så här, så skulle det vara du. Du är alltid glad även fast en sån här olycka. Du kommer klara det här utan problem, medan många andra skulle sitta hemma och bryta ihop så är du ändå ute och roar dig, gör det bästa av saken"
 
Här var bara senast idag jag fick en sådan kommentar. 
Härliga bilder från sommaren, när man mådde som bäst
 
 
 
 
Och så två tråkiga bilder, var bar tvungen att lägga upp dem

2014-11-11
22:06:43

Can you feel it?
Ville bara ha detta sagt och ut från skallen för att folk orkar väl inte lyssna på de här?samt, ingen kollar på bloggen nå mer så :)
 
Jaaa.. nu är sommaren över och mörkret kommer. de är många som känner depression.
Men är nog inte många som känner som jag gör. De är många som känner depression pga mörkret men för mig är de ljuset. ljuset av ett tåg. 
 
De har förstört hela min plan med livet, skulle spela handboll ovh jobba för att tjäna ihop pengar till resor/minnen. Men istället är man hemma och kollar upp i taket och undrar vad man  kunde ha gjort för skillnad men samtidigt hur jag kunde ha sån tur? Vem nu än denna ängla vakt är, så tackar jag dig med hela mitt hjärta för att jag fortfarande är vid liv. Får hoppas att armen blir bra igen, att operationerna kommer bli bra. Vill kunna ha ett normalt liv. Kunna träna. Kunna jobba och framför allt kunna ta hand om mig själv.
 
Just nu känner mig sig bara ivägen för att "alla" måste ta hand om mig men men.. jag kommer ställa upp lika mycket för dem när/om jag kan.
 
Finns väl positiva saker också, att folk som man inte trodde brydde sig gör de och betydligt mer än vad man någonsin kunnat ana.
 
Nu ska ni inte tro att jag är i en depression men jag saknar bara mitt vanliga liv. kunna göra som jag vill, men de är väl förstårligt. Finns så många tankar som åker runt i skallen att jag blir tokig, ooh i miss my life <3
 
 
 
Var betydligt gladare innan olyckan... men vänta bara, jag är där snart.
 
Sen något av de finaste jag har varit med oss är att när jag kom till träningen idag så fick jag en kram av hälften nästan direkt jag kom in. Fällde några tårar inombords
 

2013-10-23
18:45:09

Benkross
”In the end, it’s about priority. About deciding what really matters and, as Stephen Covey says, “putting first things first”! And so, as you simplify your life, may it increase your productivity and grant you a greater sense of purpose, and may it bring you great freedom and peace"
 

Idag blev det ett benpass och är helt skakig i benen. Men vad gör de? För snart är det handboll så de är bara att börja tagga till det. Kommer säkert få kramp i benen för sist jag körde ett hårt benpass(med hopp) och handboll efter så kunde jag inte böja ut benet. Jobbigt när kroppen säger ifrån och man egentligen vill kämpa på. Körde verkligen ut max den dagen och idag ska det bli likadant. Har dock inte kört lika hårt pass på benen. 
 
( jag bloggar när jag har tid och känner för det. Hinner bara komma hem efter gymmet för att käka och vila en timme för att sedan dra på nästa träning. Därför känner jag att bloggen inte är prio ett. Gör bara det jag känner för)
 
#yolo #swag
 
Bild sen magaluf

2013-10-02
19:22:55

Det största misstaget du kan göra i ditt liv är att fortsätta vara rädd för att göra et
Många har sagt att jag borde börja skriva igen, men detta är ju en träningsblogg. Men jag har varit sjuk i nästan 3 månader därför har jag inte kunnat skriva något. Men började träna i veckan och känner mig helt slut. Redan träna 3 gånger, och kom hem för en timme sedan efter ett hårt ryggpass så nu tagga vidare på en handbollträning. 

Så jälva skönt att vara tillbaka! Slita ut sig så hårt att man knappt kan andas.
 
Du springer på planen och känner att orken inte finns kvar men ändå springer du dem där sista meterna för att försöka hinna ikapp din motspelare. Du kanske inte hade orken att orka hela vägen men om du fortsätter och fortsätter jaga och jaga så kommer du en dag ha orken och det är du som kommer vara först och det är han/hon som kommer jaga dig! 

Keep on fighting!
 
(Benet är för övrigt ganska bra och värker bara ibland, men YOLO, kan inte hålla mig borta från träningen längre)
 
 
Let the fire burn in your veins and mind
Nu kör vi igen!! 

2013-10-02
19:22:00

Det största misstaget du kan göra i ditt liv är att fortsätta vara rädd för att göra et
Många har sagt att jag borde börja skriva igen, men detta är ju en träningsblogg. Men jag har varit sjuk i nästan 3 månader därför har jag inte kunnat skriva något. Men började träna i veckan och känner mig helt slut. Redan träna 3 gånger, och kom hem för en timme sedan efter ett hårt ryggpass så nu tagga vidare på en handbollträning. 

Så jälva skönt att vara tillbaka! Slita ut sig så hårt att man knappt kan andas.
 
Du springer på planen och känner att orken inte finns kvar men ändå springer du de där sista meterna för att försöka hinna ikapp din motspelare. Du kanske inte hade orken eller snabbheten för att hinna hela vägen men om du fortsätter och fortsätter, jaga och jaga så kommer du en dag ha orken och snabbheten och det är du som kommer vara först och det är han/hon som kommer jaga dig! 

Keep on fighting!
 
(Benet är för övrigt ganska bra och värker bara ibland, men YOLO, kan inte hålla mig borta från träningen längre)
 
 
Let the fire burn in your veins and mind
Nu kör vi igen!! 

2013-08-29
23:12:00

Ångest
Så när man väl kan börja träna och spela igen så åker man till magaluf för att skada sig.. helvete också! Så nu blir jag väl borta 2 veckor till(eller resten utav livet, who knows?).. men lugnt.. jag är van nu!

Resan var hur grym som helst, kommer verkligen sakna det och har ångest att vara hemma och så. Men welcome back to the real life, where the real problems awaits you.
 
och här har vi den skyldige stolpen som skapade ett fint sår i mitt ben
 
 

2013-08-06
20:30:28

The shit in life is the fertiliser that makes us able to grow taller and stronger
Nu har man börjat bli någolunda friskare, så att man kan "träna" vilket menas att vara ute och gå. Så idag tog jag en powerwalk efter jobbet på en timme, annars får jag abstinens för jag har inte rört mig på hur länge som helst. 
 
Det kände väldigt skönt att äntligen röra mig lite iaf. Men snart kommer det 5 dagar i veckan med gym och 3 träningar per vecka med handbollen.
 
 

2013-07-31
18:31:31

things is geting serious!
Så i Måndags började jag på deffen, dock ett problem.. jag är fortfarande sjuk! så nu kommer jag ändå äta för mycket kalorier för att kunna gå ner i vikt, jag behöver min träning för att tappa lite! Men iaf, har köpt kesella och tonfisk för hela deffen, känns det som iaf! 

Men nu är det bara att försöka bli frisk för att sedan köra på hårt!
 
 

2013-07-25
23:06:00

To live is to choose. But to choose well, you must know who you are and what you stand for, where you want to go and why you want to get there
NU är de inte länge kvar tills man drar igång deffen till maggan,  måste förbereda mig så därför har jag börja äta gröt och ägg som jag åt förut. Samt lite C-vitamin för att bli frisk, hoppas jag är frisk tills på måndag så jag kan köra på seriöst! 
 
(Anges är avundsjuk på Karin :P )
 

2013-07-22
22:51:18

Känner mig som hel igen!
Mobil äcklet funkar igen! NU JÄVLAR!
 
 

2013-07-22
22:37:00

Om en vecka börjar helvetet
Japp, om en vecka så börjar jag om igen! Japp, jag ska deffa! Deffa 3 veckor inför magaluf, dock kommer jag inte vara lika strikt som förra gången, jag kommer inte gå ut och gå varje dag och jag kommer supa men jag ska äta nyttigare och bättre. samt kommer jag springa mer  denna gång istället för gå. 
 
Får se ifall det kommer bli någon förändring.
 
Bilder sen i fredags
 
 

2013-07-10
23:52:42

What doesn't kill you makes you stronger
Varit sjuk i snart två veckor.. segt som fan! Och så skadade jag ryggen på en fest i fredags.. jävla fyllo! Så just nu går inte träningen framåt men det betyder bara att när jag väl kommer tillbaka så kommer jag att vara extra taggad! Tror dock det blir ett springpass i morgon eller något...

Nog fan längtar man tillbaka.