tågmannen

2014-12-22
22:23:00

Look at the sky, The sun won't ask the world if it can rise
Look at your mind, And ask yourself what keeps you trapped inside
Look at the lights that follow you, When you run and hide

Ja vart ska man börja? Kör väl direkt på sak.

Läkarna sa till mig att en sån här olycka kan ändra på hela livet, allt kan bli nytt och man måste anpassa sig. Men jag kände "äsch jag har ju varit med om så mycket, varför skulle detta vara värre?" Men...

För varje dag som går, känns de som att roliga, spralliga, galna, trevliga, pratglada Jesper försvinner mer och mer. Istället växer det fram en dyster och nedstämd handikappad Jesper. Som gör allt för att det inte ska synas, men det blir svårare och svårare. Men mitt i allt känns de inte som att jag har rätten att klaga, menar, jag lever. Vad mer kan jag begära? Men när man märker att man förändrar sin personlighet så börjar de bli jobbigt.

Vet inte om detta beror på att all energi jag har går ut över värken jag har i armen eller om det är tabletterna jag tar. Fanns massa olika biverkningar på dem, tex depression,humörsväningar, oro och så vidare. Inte för att jag skulle kalla mig själv deprimerad, men snarare humörsväningar eller oroad. Jag kan inte tänka klart, allt känns konstigt, vet inte vad som är upp eller ner känns de som ibland. Ibland känns de som att jag har tappa hela tal och tänk förmågan men måste väl bara vänja mig vid detta.

Sen kan grejen med att personligheten förändras bero på att jag inte längre tränar på samma sätt, finns inget bättre än att träna, både handboll och gym. Man blir så mycket gladare, känner sig hälsosam och självklart blir man snyggare ;) Får försöka göra livet som det var tidigare, försöka träna mer på det jag kan (inte för att det tillfredställer mig på samma sätt). Har alltid varit en lagspelare, alltid velat träna med andra och känna laganda. Men nu måste jag göra det för min egen skull. För att försöka hålla humöret uppe och bli gamla Jesper, som sprider glädje och omsorg.

Nu är det bara att bita ihop. Som dem flesta har sagt "Om det skulle vara någon som blev skadad så här, så skulle det vara du. Du är alltid glad även fast en sån här olycka. Du kommer klara det här utan problem, medan många andra skulle sitta hemma och bryta ihop så är du ändå ute och roar dig, gör det bästa av saken"

Här var bara senast idag jag fick en sådan kommentar.