tågmannen

Drömmar - ghost = är just nu samma sak. 

 

Medan alla följer sina mål/drömmar, upptäcker världen och gör det dem alltid har önskat(eller just nu önskar)

 

Så sitter jag hemma med alla mina drömmar förstörda. just nu är mina drömmar spöken. Spöken som jag jagar. Men som jag aldrig kommer kunna uppnå för dem är just spöken. Spöken kan väl inte bli till liv?

Drömmarna jag alltid har haft är:

1: Bli handbollsproffs. Vilket kanske redan var försent innan olyckan men jag ville spela på en seriösare nivå än bara leka lite. Men, den drömmen är helt krossad. Spela handboll

2:Fortsätta jobba som snickare. Många av dem här saker jag säger är väl inte helt uteslutna men chansen är inte så stor att jag kommer få tillbaka nog rörlighet för att kunna jobba som snickare. Snickare

3:Plugga. Det är många som säger, "nu när de ändå kommer ta så lång tid att läka så kan du ju plugga." Men vad ska jag plugga till? Jag har funderat väldigt länge på bli sjukgymnast. Men hur ska jag kunna jobba som sjukgymnast om jag inte har nog mycket känsel i ena handen eller nog rörlighet.  Sen har jag funderat på idroittslärare men det känns inte heller så lockande längre. Jag är trottsallt vänsterhänt så jag kan alla "rörelser" med vänster. Så om jag skulle börja visa med höger så skulle de bli helt fel. plugga till sjukgymnast eller idrottslärare

 

4: Gymmet. Jag har alltid tyckt att de är kul att gymma och efteråt är det så jävla skönt, man har kört skiten ur sig. Men nu kan jag inte göra det. Inte på samma sätt i alla fall. Jag vill bara se  ut som jag gjorde förut och må så. Gymmet

 

5: roa sig utan smärta. Svårt att hålla humöret uppe hela tiden när det gör ont. Försöker alltid bita ihop och låtsas som inget och vara glad och trevlig. Men ibland spelar det ingen roll hur mycket jag biter ihop. roa sig utan smärta 

 

Chasing Ghost - Collin Mcloughlin